Tongariro Crossing är en av världens mest spektakulära endagsvandringar. De 19,4 km går över två ännu aktiva vulkaner och över hedlandskap, fjällterräng och temperarad regnskog på Nordön, Nya Zeeland.
Dololololå- pumpen sjöng sin alarmsång för mig när jag hade gått ungefär 2 km. ” Mupp” tänkte jag för mig själv- vad är det nu för fel?
En dag i november gick jag Tongariro Crossing, en vandring som jag sålt till mina kunder i 10 år men aldrig gjort själv.
Pumpen som jag för omväxlings skull bar i byxfickan indikerade lågt batteri! Typiskt, jag som tyckte jag tänkt på allt- det sista jag stoppade ner i ryggsäcken var penna, ett par nålar och ett extra infusionset. Min erfarenhet är att jag har 12-24 h på mig innan batteriet dör . ( OBS synnerligen individuellt hur länge batteriet håller!!)
Så jag vandrade på, kollade BS antingen via pump och bsmätare typ var timme. Jag insåg under cyklingen att mitt BS sjunker rätt snabbt när jag jobbar uppför och så fort det går utför gäller det att inte ha för mycket energi alternativt för lite insulin i kroppen- då sticker jag iväg alldeles för högt snabbt. Lite meckigt när man vandrar i fjällterräng men kunde konstatera att BS låg mellan 5-12 under de 8 timmarna. Magiskt vackert eller hur?
Sammanfattningsvis så går det oftast jättebra att resa med diabetes typ 1 , man måste bara komma ihåg att alltid ha fler reservplaner än hemma. Jag tar alltid med mig ( om jag kollat min ”diabetespackning” 3 ggr så mycket mot vad jag förväntas behöva, har alltid extra mat på planet osv.
Ett av mina diabetesbarn är ute och reser just nu, läs gärna hennes familjs blogg ; www.everydiabetic.com
med socker i blodet och en vilja av järn 