Det BÄSTA med min diabetes – ALVAR

ALVAR

I somras fick jag ett mail  i samband med att jag har gjort ett inlägg på ett diabetesforum i vilket jag undrade hur blodsockret kunde stiga till 25 under en tävling trots att jag inte åt någonting på flera timmar.

Hej Josefin 🙂                        
Roligt med en diabetiker med samma intressen. Jag har haft typ 1 sedan 1976 och har alltid idrottat ganska mycket. Har gjort klassikern 3 ggr. Använder pump och det är kanon för träningen. Annars är det klassisk kolhydratladdning inför långlopp och använder gärna CGM inför och under loppen. Sitter på styret under Vättern. Då kan man agera på bs-förändring [bs=blodsocker] i tid. Har länge funderat på att köra Iron man men ej kommit dit ännu. Maran får bli min nästa utmaning, det måste jag bara göra är ju en runner :).Grattis igen till din fina insats. Med högt bs dessutom, klarade du dig från kramp(du vet väl vad som händer i musklerna vid höga bs-värden?? )?
Kram från mig

”Vem är detta, varför skriver han till mig?”, tänkte jag. Hans mail kom som en skänk från ovan just när jag behövde det som mest. Alvar är äldre än mig och bor långt ifrån Skåne. Jag svarade ”Hej Alvar, tack för ditt mail etc”..

Dagen efter fick jag ett sms ”Jag blev otroligt glad att någon med diabetes kör långdistans och jag om någon kan uppskatta och förstå vad du kämpar med”. Wow vilken människa tänkte jag, han har ju rätt, han vet ju precis hur jag känner mig, det gör ju ingen annan. Alvar har dessutom kört fler Vasalopp än vad jag har och han kan ALLT om diabetes och han är trygg med den. Han säger ofta ”Josefin, du kommer också att finna harmoni och lära känna din kropp, men du är fortfarande ”diabetesmotståndare” för du har inte accepterat din sjukdom.” Det har han rätt i och då är det skönt att ha ett bollplank/en mentor, kort sagt en Alvar att vända sig till.

Alvar tycker inte att han kan allt, ”men jag är ju en diabetesveteran”. Förutom att Alvar peppar och uppmuntrar mig så ger han mig kunskap och försöker få mig att tänka efter. ”Ja du är hög nu, men du har tagit 5 enheter insulin för en timme sen, ha lite is i magen och avvakta.” Vid höga värden har jag blivit stressad över att värden inte går ner så jag har tagit mer insulin och har sedan fått , som jag uttrycker det själv ” krypa till köket i hundpyjamas [har två pyjamasar med hundar på] för att har varit för låg (läs under 2,0 i bs). Ibland blir jag arg och ledsen och vill strunta i allt och då säger Alvar ”Men gör det då Josse, moffa  godis en kväll, du både kan och får göra så”.

Alvar finns där för mig, bara ett sms bort, nästan alltid. Om inte Alvar har tid så återkommer han när han har tid. När jag tvivlar säger Alvar ”Du ska inte göra om dig. Du är du”. Alvar tycker jag är grym i min idrottssatsning och jag tycker Alvar är grym som är ”diabetesveteran” och kan svara på 97 % av mina frågor.  Alvar är det bästa med min diabetes. Tack för att du finns!

Mitt råd är skaffa dig en ”Alvar” en person som kan och vet mer om diabetes än vad du kan. En ”mentor” som kan förklara och lugna, ge råd och tips. Det kan leda till ett givande utbyte. Jag tycker inte att jag kan så mycket, 2,5 år gammal i min diagnos, men en kompis son har fått en ”Asta” i mig, för han är 10 år och tränar mycket och tycker det är jätteskönt att se hur jag tar sprutor, berättar om tävlingar och hur det ibland går bra och ibland mindre bra, men jag tränar ju vidare. Skaffa dig en egen Alvar!