Josse mailar enhetschefen på Post-OP/ hur ska en diabetiker typ 1 /insulinbehandlad få bästa hjälp vid sjukhusvistelse?

Nu har jag skickat ett mail till enhetschefen på post-op angående hur jag upplevde situationen där efter min första operation. Händelsen går ju inte att göra ogjort men  jag hoppas att nästa patien t där ska få mer förståelse än vad jag fick. Dessutom ledde händelsen till att min cykeldiabeteskompis som jobbar på narkosavdelningen ett mail till sina chefer om att det inte finns något PM på hur diabetiker med pump/insulinbehandling ska behandlas. Förhoppningsvis ska det mailet leda till att någon form av rutin/PM skapas.  Jag återkommer när jag fått svar; nedan är vad jag skrev:

Hej!

Mitt namn är Josefin Palmen och jag skriver till dig med anledning av jag blev operarad torsdagen 19 nov, en sk aortoiliofermural bypass operation. Jag blev opererad av XX. Redan vid ett möte med XX i somras uttryckte jag min oro över operationen då jag fick diabetes typ 1 2010. XX förklarade att jag inte skulle få ha min insulinpump på under operationen och detta hade jag även i onsdags ett långt möte med narkosläkare  YY om. Detta faktum stressade mig mycket, hur skulle det gå med mitt blodsocker?

Innan jag fick diabetes typ 1 höll jag på med långdistans och har sedan debuten övergått till ultradistanser. Jag har bla gjort en sk Ironman ( Simma 3,8 km, cykla 180 km och springa ett marathon) simmat över Öresund och cyklat 200-240 mils lopp, senast Barcelona till Wien. Således måste jag ha så god blodsockerkontroll som möjligt vilket gör att jag mäter mitt blodsocker upp till 15 ggr per dygn. Mitt främsta hjälpmedel förutom insulinpump är en sk CGM, ( kontinuerlig glukosmätning) i subkutan vävnad. Den vill inte Region Skåne bekosta åt mig ( cirka 1600-2000 kr i månaden). Min diabetesläkare Johan Carlen säger ” du är min friskaste patient Josefin”. Via bluetooth från sensor går mitt subcutana värde in dels i min insulinpump ( och har alltså inget med insulintillförsel att göra) dels till en handenhet.

Eftersom CGMen ger mig en stor trygghet hade jag tagit upp både med XX och YY om sensorn fick sitta kvar på armen vilket de bägge sa jag till. Eftersom pumpen är vattentät tvättade jag den lika noga som mig själv i torsdags morse och fick pump + min blodsockermätare med mig ner till op.

Operationen tog nästan 6 timmar och jag kom in på post-op 15.30 och enligt era noteringar hade jag då ett bs (blodsocker) som ni mätte i artärblodet på 9. XX hade sagt att op strävan var att hålla ett bs på 6-10 på mig.

Jag minns att jag vaknade till nere på post op och min första fråga var ”vad är mitt bs, var är min pump och fick veta 9 och att de var intill mig. Sen somnade jag nog om. Det jag minns härnäst är att jag frågar ( nu är kl 19) om mitt bs och får veta av sjuksköterska PP ( som säger hon ska ta hand om mig) att det är 6,1 och att det är lågt. Jag proteterar och säger att 6,1 är inte lågt, ops målområde är ju 6-10 och att jag vill till på min CGM i pumpen. Hon säger att jag ska inte bry mig om det och att hon ska sköta mitt bs och säger att hon ska ge mig lite mer glukos ( vilket jag alltså motsätter). Hon gör det ändå . Jag ser att pumpens CGM visar att bs legat under 10 under de gågna timmarna ( dvs inne på op) och att jag nu har 6,1.

När jag någon timme senare ser att mitt bs är på väg upp över 10 ( vilket jag kan se på en trend i cgmen i pumpens display) ser jag att jag är på väg att bli hög och tar mitt eget bs med min egen bsmätare. Den visar HIGH och sköterskan tar både mätare och pump ifrån mig och säger ”att de där sakerna få du inte ha. Tänk om de går sönder, då är jag ansvarig.” Jag förklarar att de går inte sönder om de ligger i en skål i min famn om jag ligger ner på en säng.

Men hon tar ändå både pump och blodsockermätare ifrån mig och lägger dem bakom mig i sängen. En timme går och bs ligger på 8-9 och under nästa timme hör jag hur pumpen piper och jag förstår att den larmar för att mitt värde är över 12,5 . (Den är inställd på att larma vid 5 och 12,5) .

Flera gånger försöker jag förklara att jag idrottar mycket, att jag är van vid att sköta min diabetes själv och att jag lägger pumpen bredvid cgmen under vådräkten när jag simmar över Sundet. ”Men du simmar inte nu, nu gör vi detta på vårt sätt enligt våra rutiner, vi brukar inte kolla bs en gång i timmen ” fick jag till svar.

 

Jag mår sämre och sämre och vid kl 22 är mitt bs mellan 12-14 och jag känner mig både frusterad och arg- sköterskan vill ju inte ens lyssna. Jag börjar gråta och en undersköterska kommer fram och undrar om jag har ont. Nej, jag har inte ont,men jag mår dåligt för att jag är hög, allt jag vill är att få ha min pump här säger jag. Jag vill prata med någon annan nu istället för sköterskan. Då kommer hon fram och en kvinnlig grönklädd läkare och jag säger att jag vill bara en sak, låt min få trycka på EN knapp på pumpen , de måste jag göra var 12e timme för att kalibrera. Sköterskan tittar på mig och säger att då är det på mitt ansvar om de går i sönder och att jag absoult inte får lov att ta något insulin !! (Hur ska jag kunna göra det om jag inte har något infusionset, narkos/op har ju dragit ut infusionsetet ur kroppen på mig !!!!)

Jag säger nej och säger, tack, nu har jag kaliberat. Kalibera säger sköterskan,, jag trodde du skulle mäta ditt bs? Då säger jag att det har jag försökt förklara i flera timmar att jag vill se min CGM i pumpen!!

Tack och lov blir kl 23 och sköterskan går hem. Hennes ersättare, nattsköterska har säkert blivit tillsagt att jag inte ska få min mätare och pump åter men jag ber en u-sköterska lägga ner det i knät på mig. Äntligen får jag lite lugn men pga glukosen tidigare är jag hög fram till kl 3 på natten då bs äntligen börjar sjunka. På morgonkvisten ligger jag runt 5 och är pil rakt fram . dvs stablit 5 och då ska sköterskan sänka min motsvarande basal dvs insulinmängden via dropp. Jag protestrar och säger att det är ju som att sänka basalen vilket ger effekt om 1-2 timmar. Till slut lyssnar hon på mig och ger mig 1/2 glas vanlig saft och jag kan rulla ut från post op med ett bs runt 6 !

 

Min frågor rör varför sköterskan totalt nonchalerade mig när jag dels måste gett intryck att jag visste vad jag pratade om, dels han hon uppenbart ingen koll ( som tror att en pump kan ge insulin utan ingångsinfusionset i kroppen?) . Även om jag hade kollat mitt bs själv med min egen mätare så påvrkade det ju ändå inte behandlingen!!! Jag kunde ju inte göra något ändå där i sängen! Morgonpersonalen tyckte det lät befängt att jag inte fick kolla mitt eget bs.

Varför fick jag inte det ?

Under hela min vistelse på avd 31, på op och på narkos har jag blivit bemött av supertrevliga kompetenta människor. Jag tycker det är väldigt tråkigt att EN sköterska ska förstöra hela upplevelsen genom att behandla mig så nonchalant som hon gjorde.

Jag emot ser ditt svar.

Med vänliga hälsningar

Josefin Palmén

 

Mitt öra efter andra operationen- smart att ta bs i örsibben- har många stick, känns tryggt!

Mitt öra efter andra operationen- smart att ta bs i örsibben- har många stick, känns tryggt!

Annonser

4 thoughts on “Josse mailar enhetschefen på Post-OP/ hur ska en diabetiker typ 1 /insulinbehandlad få bästa hjälp vid sjukhusvistelse?

    • Hej! Jo det går att anmäla men då blir det en lång byråkratisk process. Därför valde jag att maila enhetschefen på post-OP. Det har i sin tur lett till att Helsingborg lasarett ska se över sina rutiner gällande insulinbehanlade diabetiker. Mitt inlägg har även lett till att sjukvårdspersonal har uppmärksammat problem. Jag tror det leder till snabbare förändring än en anmälan. Hänger du med på hur jag tänker? Mvh Josefin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s