AnnaPS goes Vanuatu/ ”Discover what matters”/ Josse träffar en diabetiker TYP 1 i Söderhavet/ hur mycket insulin behövs på resor?

Zlatan? Freddie Lundberg? Mannen bredvid mig på flyget på väg till Vanuatu tittade ivrigt på mig. Han hade nyss frågat var jag kom ifrån och jag svarade Sweden.  Hela republiken Vanuatu är tokiga i fotboll och deras landslagsdress är….  ta la la… Blå och gul! Landet ligger 3,5 timmes flyg nordväst om NZ/ 3 timmar nordöst om Sydney, Australien. ”Discover what matters” är Vanuatus turismslogan. De 83 öarna har totalt 245 000 invånare varav 30 000 bor i huvudstaden Port Vila. Turismen uppgår till 15 % av bnp och den växer. Landet hade cirka 50 000 turister i fjol ( att jämföra med Cooköarnas 125 000 och en befolkning på 14000 personer.) Vanuatu har framfört en växande kryssningsturism med sina sju hamnar och dessa dagsgäster spenderar i genomsnitt 120 AUD/ ca 850 SEK.

Första natten bodde vi på fantastiska the Havannah som ligger på huvudön Efates norrsida. Havannah Harbour som spelade en stor roll för de allierade under 2a världskriget- här reparerades fartyg- över 200 000 soldater från bla Australien och NZ var här då. Hotellet har 17 fares dvs bungalows och ett helt kristallklart vatten med rev framför sig. Jag hoppade genast i min bikini för att snorkla och WOW vilket vatten! Revet började inne vid stranden och sträckte sig 100 m ut- där var en ” drop” -dvs revet upphörde och det blev genast minst 20 m djupt. Jag snorklade längs kanten och såg både stora,färggranna koraller och fiskar.

Åter vid min fare började jag prata med mina australienska ”grannar”  . Mitt i konversationen säger mannen” sorry for interrupting but are you diabetic?” Undrande svarar jag ” yes” samtidigt som jag inser att mitt infusionset syns ovanför bikinin. ” So is she” säger han och pekar på sin fru, Kelly.  Vi börjar genast bubbla på om pumpar, vattentäthet och hur man bär pumpen. Kelly tycker att AnnaPS-pumpkläderna är supersmarta- det finns inget liknande i Australien.

Morgonen därpå är det a la carte frukost och jag frågar vad de rekommenderar. Kelly svarar pannkakor och jag skrattar och frågar om hon inte blir superhög av det. Jo men det ÄR min smekmånad!

Första gången jag reste med diabetes var feb 2011- 9 mån efter debut. Då hade jag sprutor. Min läkare rekommenderade att jag skulle ta långtidsverkande när jag kom fram till resmålet och min sköterska sa att jag skulle komma att behöva mindre insulin pga värmen. Då åkte jag till Hongkong, Fiji, Tonga och Sydney.  Vad jag glömde informera min läkare om var att jag började med en, dörr till dörr, 36 timmars resa. Kroppen gillade INTE att vara utan långtidsverkande så länge. Väl framme var kosten totalt annorlunda mot hemma( då åt jag LCHFkost) och i Söderhavet består frukosten oftast av frukt och toast! Dessutom äter jag mer oregelbundet, unnar mig mer mat och ibland rör jag mig på ett annat sätt än hemma. I Los Angeles ”sportade” jag inte men sju timmars promenad är också motion och måste planeras med kost och insulinmängd. När jag åt LCHFkost brukade jag äta Snickers när jag var låg för att även få i mig fett. Det fick jag ful och finnig hy av så numera äter jag bara Glucotabs- och finnarna är väck!

Det gäller ju att hela tiden hitta sin egen sanning, sin egen diabetes-lösning. När jag flyger långt ställer jag om pumpen ( oftast) när jag börjar flyga på slutdestinationen. Kroppen bli ändå ” kaiko” av att sitta still och flyga över tidszoner!

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s