Aortoiliofermural bypass – Josse opereras och får spel på sköterskan på uppvaket som tycker jag är låg på 6,1

Så var det dags i torsdags morse- jag sov hemma och gick tidigt till sjukhuset för att duscha där med bakteriedödande svampar, två gånger både i håret och på kroppen. Jag hade möjlighet att få med mig ett par saker så jag tog med mig en deo, bs-mätare och pumpen. Den sänkte jag temporär basal på till off I 24 h- onödigt att den skulle pumpa ut insulin. Jag resonerade som så att ingen skulle vara intresserad av min pump- handenheten lämnade jag kvar i skåpet då jag trodde den var mer stöldbegärlig.

kliniskt ren pump

kliniskt ren pump

Jag fick några mediciner och så rullades jag ner till OP. Där mötte jag den charmiga franska narkosläkaren, som visade sig vara tysk.,,, (Ödet eller slumpen men han sa han kom ifrån området där jag blev inlagd för min hyperglykemi under cyklingen förra hösten……)

Jag minns att han sa jag skulle tänka på något trevligt och att jag tänkte varför det, vore det inte bättre om jag räknade får om jag nu skulle sövas? Det vore väl smartare? Sen minns jag inget mer för då var jag redan sövd!

Det jag minns härnäst var att jag vaknade på  uppvaktet. Jag fick tag på pumpen och kunde se att bs låg runt 6. Perfekt tänkte jag. Denna del av sjukhusvistelsen har oroat mig mycket- att jag skulle ligga och vara hög.

Då kom det en sjuksköterska och sa att jag inte fick ha pumpen och bsmätaren hos mig för hon skulle sköta mitt bs. ”Jag mäter i artärblodet en gång i timmen. Nu har du 6,1 och det är lite lågt så nu ökar jag glukosen. ”

LÅGT? sa jag, 6,1 är ju perfekt. Både kirurgen och narkosläkaren hade sagt innan att bs skulle ligger på 6-10. Men det spelade ingen roll vad jag sa, hon ökade glukosmängden ochtog bort pumpen (dvs cgmfunktionen) och bsmätaren för mig !!!

Som ett brev på posten steg jag till 14 och pumpen började pipa, har satt gränsen på 12,5. FYRA gånger försökte jag förklara att jag bara ville ha pumpen brevid mig och hon bara vägrade. Till slut blev det för mycket för mig så jag började gråta, både frusterad och förbannad!!

En undersköterska kom fram och frågade om jag hade ont och jag sa att jag vill prata med någon  annan än sköterskan.Då kom en narkosläkare till och jag sa att allt jag vill är att trycka på en knapp för att kalibera. ”Kan jag  få det, ett knapptryck på 12 timmar, för att kalibera.”?

Sköterskan tittade på mig, ”kalibera? Jag trodde du ville kolla ditt bs”. Nej sa jag, jag har försökt förklara detta för dig fyra gånger!!!!

Tack och lov var klockan då nära 23 och nattpersonalen tog vid. Jag hörde hur pumpen pep att jag var hög så när ny personal kom fick jag änligen bsmätare och pump I min hand!!!!

Det skulle ta 5 timmar att få ner bs !!! Tydligen tokreagerar kroppen på ett ingrepp så ett tag fick jag  350 % mer insulin än vad jag brukar ha. Sköterskan hann även fråga vilken insulinmängd jag har normalt har och såg väldig oförstående ut när jag frågade om när på dygnet hon menade……

Nattsköterskan var trevligare. Hon blev dock förvånad när jag sa jag har diabetes, ”du är smal och  vältränad, varför har du fått diabetes? Okunskapen  även hos vården är stor ,  sköterskan  vet uppenbart  inte att vuxna vältränade  kan få diabetes typ 1 (utan istället tror jag har typ 2 bara för jag fått diabetes vid vuxen ålder……)

Framåt morgonen sjönk så äntligen bs och jag började ligga på gränsen till låg. Äntligen hade jag pumpen bredvid mig och kunde se trenden i CGMen. Då ville sköterskan ändra basalen istället för att ge mig något att dricka!! Då proteserade jag, ”men om du ändrar balasen nu så märker jag det först om 1-2 timmar”. Jag såg att hon inte rikigt förstod vad jag menade ( eftersom jag ju har pump annars så gick ju behandlingsmetoden ungefär ut på samma sak , snabbverkade insulin kontinuerligt , med skillanden att jag nu även fick glukoslösning) Intressant att notera är att jag fick Humalog, inte Aprida som är det insulinet jag får utskrivet. Jag frågade varför och fick till svar att ”vi använder alltid Humalog här”. …

Jag stod på mig och fick lite dricka istället och kunde möta dagpersonalen med ett bs på 5.5!

Då hade även min kirurg dykt upp-hela han sken som en sol; Josefin, jag kunde använda dina befintliga kärl och gjort ett ”plåster” av en ven från ditt lår!

Men det är skrämmande hur en enda person kan sänka hela upplevelsen här, all övrig personal är så himla gulliga hittils, både sköterskorna uppe på avdelningen och narkosläkaren (som sa rakt ut det jag varit orolig för- att jag har mycket bättre koll på diabetes typ 1 och blodsockerkontroll) samt givetvis kirurgen. ”Min” trialthonkirurg” har semester nästa vecka men han berättade med ett flin att jag nog kan bli nöjd med hans kollega- som förutom kärlkirurg även är ultralöpare! Känns himla bra att ha läkare som förstår min syn på träning 🙂 !

På post-OP fick jag lapp i min hand- en diabeteskompis jobbade på akuten samma natt, dvs grannavdelningen! Åhh vad glad jag blev!

På post-OP fick jag lapp i min hand- en diabeteskompis jobbade på akuten samma natt, dvs grannavdelningen! Åhh vad glad jag blev!

Annonser

12 thoughts on “Aortoiliofermural bypass – Josse opereras och får spel på sköterskan på uppvaket som tycker jag är låg på 6,1

  1. Fruktansvärt dåligt bemötande av den sköterskan! I en sådan situation på ett uppvak är man ju inte heller på topp vad gäller att ta fighter. All cred till dej som försökte stå på dej! Hoppas du läker som du ska nu och kan återuppta träningen.

  2. Jag tycker det är så konstigt hur lite man kan om diabetes inom vården. Jag sökte min vårdcentral för något helt annat för något år sedan och en av de första sakerna läkaren sa till mig när jag gick in i rummet var något i stil med ”jag läste i journalen att du har diabetes men du ser ju väldigt frisk ut”. Han sa det på ett sätt också så att jag förstod att han trodde att alla diabetiker ser sjuka ut… Jag svarade något i stil med ”ja man kan ha diabetes men vara frisk”, och inte långt senare bytte jag vc. 🙂 Jag jobbar själv inom vården och vet att man inte ska lita på vad vårdpersonal säger bara för att de är just vårdpersonal. Jag kan ju min diabetes bättre än någon annan och skulle någon säga emot mig där, eller försöka behandla mig på ett sätt som jag känner är fel, så skulle jag inte låta det vara. Visst är det säkert jobbigt att anmäla men för mig är det så viktigt att rätt ska vara rätt att det skulle krävas väldigt mycket för att jag skulle avstå anmälan eller åtminstone ta upp det med ansvarig för avdelningen.

  3. Hej Hemskt att det ska vara så. Vem ska man kunna lita på. Blir så arg när det gäller personer i vården som ska ha hand om diabetiker. Helt åt fanders. Hoppas du mår bättre nu. Varför behövde du kärloperation? Krya på dig. Kram från Maria

    • Hej! Jag kan bara instämma…av någon anledning har huvudartären från kroppspulsådern ner i låret blockerats så att jag får mjölksyra bara av att gå 150 m. Nu är kärlet rensat och lagat med en ven som ”plåster”. Nu håller vi tummarna för att jag ska bli 100% återställd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s