Josse får tokbryt, storbölar…..och kommer igen

”Jag vill inte att du ska se mig så här,” snörvlade jag genom dörren.

I lördags kväll satt jag och stortjöt på badrumsgolvet. Sen förra söndagen, dagen efterRide of Hope, har jag känt mig låg och det mesta har varit tungt och jobbigt. Jag vet inte vad som är fel, jag har ätit i massor, sovit ordentligt och tränat medelmycket men ändå…..

I lördag kväll åt jag middag och sen var jag ute med Bisquit på en kvällpromenad och det var när jag kom hem som jag bara satte mig ner och tokgrät.  Efter en stund lugnade jag mig så pass att jag släppte in personen som jag inte ville skulle få se mig storgråta  och åt den macka som serverades mig vid tv. Sen somnade jag och sov tills jag masade mig i säng och på söndag morgonen mådde jag mycket mycket bättre. Men ett tag på lördag kvällen tänkte jag på Veronica och det kändes nästan som när hon satt och strök mig över håret i den den konferenslokalen i Tyskland förra året. Jag var bara så slut, så trött, så slut överallt.  Jag somnade men tydligen hölls jag under uppsikt under tiden som jag sov i flera timmar till.

Men som sagt, igår morse mådde jag bättre och lyckades övertala MTB-Fredrik om ett pass i skogen..och vill övervinna ”förnedringsbacken”.  För att komma upp för backen behöver jag varma muskler, mod och styrka så jag körde ”flåsettor” första i knappt 1 1/ timme på landsväg. Jag passerade bla Dalby sjungades ”på gator röda och blå. glöm aldrig bort var du kommer ifrån- HELSINGBORG” . Folk tittade lite skumt på mig, jag befann mig nämligen i ”MFF-land ”och jag sjöng HIF ”kampsång”…..

Så var det dags för förnedringsbacken. MTB-Fredrik sprang FÖRE mig uppför åsen och uppför backen. min puls låg på 158 och jag tänkte NU!

Jag tror jag försökte sju ggr

Jag tror jag försökte sju ggr

Jag trampade på för att börja sladda i backen och framhjulet lyfte. Förbannad vände jag och på det igen och försökte köra sicksack. Så höll jag på och svor nog rätt bra i skogen och blev arg på allt och alla, på MTb-Fredrik som stog tyst högst upp ( Han kunde väl hjälpt mig ?), på cyklen som bara reste sig, på mina ben som inte ville trampa rätt osv. Men efter sju gånger å LYCKADES jag! HA !  Förnedringsbacken kommer de alltid att heta me jag VANN  över den eller som min kapten sa när jag gjorde lumpen ( förra seklet) SKAM DEN SOM GER SIG!

 

HA! Uppe! :)

HA! Uppe! 🙂

 

 

Annonser

8 thoughts on “Josse får tokbryt, storbölar…..och kommer igen

  1. Skönt du mår bättre. 🙂 Snart är hösten här och då får man vara deprimerad igen utan att be om ursäkt. Orkar inte med alla klämkäcka som inte fattar att mår man inte bra hjälper inte grilldoft eller floskler som de läst ur Biltema-katalogen. Kram på dig önskar Puffen.

  2. Han var inte där pga familje skäl……min älskade lilla dotter.
    Heja på Jossan kom igen nu i backen lite till sen är du uppe 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s