Tävlingsrapport-Vätternrundan 2013- Gyhlenius, Glädje, Gemenskap och så klart Anders i mina ben!

Hejja hejja trampa på!

Blodsocker på bra nivå!

Cykelpump och slang

Pump å slang

Pump å slang

Hoppas du kom fram

( sms från Karina och Stina i Tibro)

Småstressad svarade jag i telefonen; det var mindre än en timme till start och jag var varken klar med kläder eller cykel.

HEJA HEJA HEJA JOSEFIN; HEJA JOSEFIN.HEJA JOSEFIN sjöng någon i luren. Amanda , 3år, ville önska mig lycka till. Tack snälla Amanda!

Fredag kväll var en stor kväll, både mentalt och fysiskt, jag cyklade Vätternrundan, 300 km med Anders startnummer. Finaste Anders Gyhlenius som jag lärde känna via jobbet i januari 2012 då han ville köpa en resa av mig. Vi började prata skidåkning, cykling och kärleken till idrotten . Sen dess har vi följt och peppat varandra genom olika idrotttävlingar, hans Vasalopp 2013, min cykling från Bryssel till Barcelona, Anders Stockholm Marathon i ösregn 2012 och framför allt vår gemensamma Öresundssimning 2013. Det är nog en av mina absoult bästa fredag kvällar någonsin! Anders, hans son Kalle och jag simmade från Helsingör till Helsingborg en soliga augustifredag i fjol. Magiskt! Sen aparil tränar Anders på himlens grönskande ängar.

I fredags var det så dags, kl 19.30 började jag cykla, hedrad och rörd med startnummer 3 på magen. Jag hade även en extra skylt som sa GYHLENIUS,GLÄDJE,GEMENSKAP. Karin, Anders fru kom och vinkade av mig vilket var väldigt fint. Speakern pratade med mig och jag fick berätta om hur jag träffat Anders. Jag fick frågan av Eva-Lena Frick, Vätterns vd på begravningen om jag ville köra med startnummer 3, som Karin sa” Det hade Anders gillat”.

Så rullade jag ut i försommarkvällen och jag hade inte hunnit köra mer än 500 m då någon cyklade upp bredvid mig. Hej Josefin, kul att se dig! Det var Gert som jag cyklade med när jag smygkörde Gran Fondo i Eslöv den 17 maj! Gert är veteran och från nordväst-Skåne och jag ville han häll ett jämnt och fint tempo. Vi körde dels ihop dels om varandra fram tom Hjo och han var lika glad och uppmuntrande varje gång. Tack Gert!

Efter npgon mil kom jag att cykla med yterrligare en veteran , en trevlig man som hade stsrtnr 37 och hade gjort 37 eller 38 Vätternrundor. Han cyklade i sandaler med MTB-clip under- störtskönt! Vi hade sällskap ner till Ödeshög och han berättade att han hade kört Paris-Brest (nonstopcykling 120 mil om jag inte minns fel) vart 4 år.

I Ödeshög  gick jag in i depå för att äta allt som jag sen skulle bli trött på;  vetebullar, honungsvatten, saltgurka och andra ”läckerheter”, Givetvis fanns där även blåbärssoppa men det hör väl ändå Vasaloppet till 🙂 ?

Söder om Gränna cyklade en veteran upp bredvid mig och sa ” hur känner du Anders”? Vi hade ett trevlig samtal i några mil om Anders och han hade skickat brev till Anders nyligen för han tyckte Anders var en så förebild på tv-programmet ” en svensk klassiker”.

Nedåt Kaxholmen  hade folk grillparty längs vägen så jag ropade till några grabbar ; kan ni ta emot mig [så jag skulle slippa clippa ur i en uppförsbacke] De fångade in mig och höll i mig och cykeln en stund, sen puttade de mig så jag kunde trampa vidare.

Jag hade åkt upp tillsammans med cykelvänner från södra Skåne och jag resonerade med dem om jag skulle ha med stänkskärm och regnkläder eller ej. ”Nej, nej, det ska inte regna och bootisar (regnskyddsskoöverdrag) behöver du inte heller” Vad tror ni händer söder om Kaxholmen? Jo det börjar regna och det beröjar regna MYCKET. Jag muttrade och drog upp mina armar och ben ( avtagbara)

En stund före midnatt rullade jag in i Jönköping och åt lite köttbullar, fyllde på dryck och sen trampade jag vidare- snart nåddes jag av motvinden på Vätterns västra sida. Jag hade ju åkt bil förra veckan , inför Halvvättern med diabetespappan Johan till Bankeryd. Det hade jag nytta av nu för vägen var inte så bra skyltat. Dessutom hade Johan varnat mig för en bra nedförbacke inne i Bankeryd.

Sträckan upp till Karlsborg gick över förväntat, bs fortsatte leka jojo, men jag hittade bra grupper att cykla i. När vi närmade oss Hjo gick solen upp och det var ett rött magiskt sken som blev brandgult och sen gult. ……och Anders var med mig i benen.

När jag kom till Karlsborg var jag återigen vansinnigt kissnödig och gick bara in i depå pga av det. Nu var det bara 8 mil kvar, men klockan var typ 4 på morgonen, jag hade inte sovit på nästa ett dygn och jag började bli grinig. De sista 8 milen blev således rätt sega och ingen ordentlig fart. När jag hade typ 4 mil kvar inståg jag att jag inte skulle slå 12.16 min gamla tid och luften gick lite ur mig. Men sen bet jag ihop och 8.02 rullade en mycket trött Josse in i över mållinjen i Motala!

Solen strålande och i mål fick Eva.Lena Frick syn på mig. Åhh hur har det gått ? Du sa jag, med tårar i ögonen, Anders har varit med mig hela vägen. Ja det är klart att han sa Eva-Lena.

Lördag förmiddag tillbringade med att sova några timmar innan jag sen gick ner för att möta grabbarna när de kom in. (Självklart åt jag en påse tomtar så fort jag kom in, med tanke på Stig och Peters koncept hade jag gjort som på Öppet spår, försökte få i mig 75 gr kh per timme men lyckades inte riktigt med det. Men jag känner en helt annan fräschet i kroppen när jag äter kh mot vad jag hade när jag kärde Vättern 2011.

 

Ett stor tack till:

  • Alla veteraner som har hejat och peppat mig fram längs vägen, framför allt startnummer 37 och Gert.
  • Tack alla ni underbara människor som skickade sms till mig under natten. Det var mycket sms trafik i cyberrymden så kl 15.25 på lördags em rasade det in 25 stycken. STORT TACK! Vad glad jag blir över att ni tänkte på mig.
  • Tack till min ”cykelassistent” som fixade ihop min cykel i fredags kväll medan jag stirrade rundor! Jag är så glad över din hjälp att jag förlåter att du avrådde mig från regnjackan 😉
  • Tack till Eva-Lena Frick och tidningen Cykla:s redaktör Pierre för ni gav mig chansen att få cykla med Anders i benen och för en väldigt informativ artikel om mig med bra faktarutor om diabetes och om diabetes typ 1.
  • Finast familjen Gyhlenius- jag är djupt hedrad och rörd över mitt uppdrag att cykla Vättern. Anders finns i våra hjärtan och i mina ben och störst av alla är kärleken. Stor kramwpid-dsc_2793.jpg
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s