Farväl Anders -G som i Gyhlenius, Glädje och Gemenskap !

Foto : Tommy Schönstedt, Expressen tog fotot på Anders i maj 2011

Foto : Tommy Schönstedt, Expressen tog fotot på Anders i maj 2011

I fredags sa jag farväl, farväl till Anders Gyhlenius. Eller gjorde jag det?

När jag kom in i Råsunda kyrka var den fullsatt så när som på sista raden, där fanns en ledig plats. Jag frågade mannen som satt där om platsen var ledig. Det var den. Hur kände du Anders frågade han mig vänligt. Jo, sa jag Anders är en kund till mig, han köpte sina resor av mig och på så sätt lärde vi känna varandra och så har vi simmat över Öresund. Åhh är det du, det pratade Anders om. Jag har också cancer sa mannen och jag gillar löpning så Anders och jag har sprungit en halvmara i Östergötland ihop. ( Om du läser detta eller någon vet vad mannen heter vill jag gärna få kontakt med honom igen.)

Jag funderade länge på vad jag skulle ha på mig, när jag frågade Anders i december sa han ” ha på dig vad du vill Josefin, huvudsaken är att du kommer. Klart att jag kom Anders. Så det fick bli en blå topp som jag köpte i Singapore förra helgen, vita jeans, ”fingerskor” och ett halsband från Cooköarna ( första resan jag bokade åt Anders och Karin) och örhänge från Seychellerna ( sista resan). Med mig hade jag min IFK Helsingborg Skidor jacka. Istället för blomma hade jag tagit med mig en knippe tång som jag bundit ihop med blågula band. Anders gillade ju en svensk klassiker och IKEA eller hur ?

wpid-dsc_2338.jpg

Under minnesstunden var det många tal. Alla vara lika spännande, fängslande och intressant att höra. Lidingöloppets ordförande sa något väldigt fint i sitt tal. Han sa, ”Vi på en svensk klassiker ska jobba med tre ledord, i tre G, G som i Gyhlenius, Glädje och Gemenskap.” Det är väl otroligt vackert?! De ledorden ska jag bära med mig resten av livet!

Anders 800 medaljer- jag fick med mig Köpenhamns marathon 1999 hem

Anders 800 medaljer- jag fick med mig Köpenhamns marathon 1999 hem

Jag höll också tal. Jag började med att säga ”Jag är så glad över att jag tog telefonen på jobbet den där dagen i januari 2012. Hej, jag heter Anders och jag vill ha en resa till Cooköarna i Söderhavet åt mig och min fru, kan du hjälpa oss? Jag berättade att Anders och jag upptäckte vårt gemensamma intresse för idrott, om Vasaloppet när jag träffade Anders första gången, om hur han vände min inställning till diabetes, ”lyckliga du har ju bara sockersjukan” . Jag berättade om vår simning över Öresund, om hur Kalle vrålade ”VI SKA INTE BRYTA OM VI SÅ SKA SIMMA TILL GÖTEBORG”, om hur Anders hjälpte mig per telefon över sista backen innan Barcelona, om hur jag sa ” jag som hatar Vättern har nu fixat 200 mil genom Europa. Anders och Kalle ville ha foto på min babianrumpa!

Jag berättade om Hässelbyloppet och sa jag, jag fick en bonus med. Då sa Kalle ”tyst” ! Säg det nu inte sa Kalle . ”Vaddå” sa jag . ”Att du slog mig med 10 minuter.”” Nä Kalle, det hade jag inte tänkt att säga, jag ville säga att bonusen var att äta pizza med HELA familjen Gyhlenius.” Då skrattade alla som lyssnade.

Avslutningsvis sa jag , ”Anders sa en sak till mig; Josefin, har du tänkt på vad många upplevelser som du får göra som vi inte hade fått om jag inte hade haft cancer och du inte hade haft diabetes. Vi får göra så många spännande annorlunda saker och träffa nya människor hela tiden. Visst är det roligt?”

Ja Anders, det är helt underbart fantastiskt roligt!

Jag gick fram för att kram Kalle , Anders son när jag pratat klart. Han fick en liten tångruska med blågult band och han sa ”åhh den lukten känner jag igen”.

En kvinna sa till mig, ”vad fint tal du höll. ”Tack” sa jag. Vi började prata cykling och jag sa” om det inte hade varit fullt så hade jag firat min födelsedag med att cykla Vättern, men det är ju fullt. Jag fyller 40 år den helgen”. Kvinnan tittade på mig, la handen på min axel och sa” om jag ska hjälpa dig med ett startnummer, vill du cykla då”? ”Det går inte sa jag, loppet är fulltecknat”. ”Jag vet, men om jag har ett startnummer till dig, vill du cykla då”? Skojar du sa jag ? Nä, jag skojar inte. ”Ja, JA, JA, JA!! Det vill jag” sa jag.

Kvinnan tittade på mig och log och kramade om mig när hon såg hur glad jag blev. ”Jag har en idé, Anders startnummer är ledigt, för vi hade tänkt att ingen skulle använda det i år, men skulle du vilja ha det? Det är startnummer 3. Vi ska bara stämma av med Karin [ Anders fru] att det är ok med henne”. (Det var det, Karin sa; Du ger väl JÄRNET Josefin?. Absoult Karin! )

Eva-Lena Frick och mitt halsband från Cook och örhängen från Seychellerna

Eva-Lena Frick och mitt halsband från Cook och örhängen från Seychellerna

Jag fick tårar i ögonen och sa att det skulle vara en stor ära och jag känner mig otroligt stolt över att få bära Anders startnummer. Jag har inga ord. Så om allt går som det ska startar jag kl 19.30 den 13 juni som nummer 3, med upp till 19 veteraner. Det kommer bli en fantastisk upplevelse och Anders kommer vara med mig varenda millimeter av de 30 milen.

Kvinnan tittade på mig igen och sa” Vet du vet Robin Bryntsson är?” Ja, jag ska jobba som ledare på hans Sockertoppen (träningsläger för barn med diabetes) . Robin och Paulo Roberto ska cykla Halvvättern för Prostatacancer och för Sockertoppen, skulle du vilja köra det med om det finns plats? Ja tack. (Kvinnan som jag pratade med visade sig vara Eva-Lena Frick, VD för Vätternrundan)

Så finns det plats kommer jag köra 15 mil för att en vecka senare köra 30 mil. Kommer jag att fixa det? JAJEMÄN!

Det låter konstigt, men när jag lämnade Råsunda så var jag så fylld av energi. Saknaden efter Anders är enorm, men jag kan höra hans röst i mitt huvud , han säger ”VAD KUL JOSEFIN ATT DU HAR FÅTT MITT STARTNUMMER”. Tro mig, Anders är inte bara i mitt huvud, igår var han i mina ben med när jag satt nytt personligt rekord på 40 km på cykel! Så farväl? Nä, på återseende Anders!

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom norden
Som har visat en liten glimt
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv

 

 

Annonser

5 thoughts on “Farväl Anders -G som i Gyhlenius, Glädje och Gemenskap !

  1. Fint skrivet. Bara att läsa gör att man vill försöka bli en bättre människa.

    Vi ska fira en student i Örebro den 13 juni, ska försöka övertala Jurgen att åka vidare ner och heja på dig om det går att få till.

    Ska fundera på de gyllene G’na när jag gräver grop för körsbärsträd idag. Solen skiner och det är ljuvligt ute.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s