TÄVLINGSRAPPORT-Öppet Spår 2014- det bästa var inte att komma i mål, det var att komma halvvägs…

 

Öppet Spår- i mål på 8.14

Öppet Spår- i mål på 8.14

Plötsligt kände jag något på som knackade mig på rumpan. Jag stakade på, hade precis passerat Evertsbergskontrollen, halva loppet avklarat. Jag kände det igen och vände mig om för att fråga vad i hela fridens nanm personen sysslade med!

”Hallå där!” Jag tittat igen på skidåkaren och plötsligt gick det upp ett ljus för mig!”Åhhh vad glad jag blir, vad roligt att få träffa dig” utbrast jag!

I fjol fanns det en person av de drygt 16 000 personerna som jag väldigt gärna ville träffa-Anders Gyhlenius. I år var det samma sak av – av oss 6000 som körde Öppet Spår, [ÖS] 90 km längdskidåkning mellan Sälen och Mora fanns det en person jag ville träffa. Jupp, ni har gissat rätt- det var Alvar som åkte bredvid mig i spåret!!

”Hur går det?” Jag började rabbla blodsockernivåer” jo, jag började på 6,1 men sen steg jag och har varit upp på 18 och vänt och är nu på väg ner ”. ”Du” sa Alvar, ”jag struntar i ditt blodsocker, hur är det att ÅKA SKIDOR?”.

Åhh sa jag, det är JÄTTEKUL!  Alvars kommentar gav mig en ahaupplevelse. (Självklart menade inte Alvar att han struntade i mitt bs, hade jag haft problem vet jag att han gjort allt han hade kunnat för att hjälpa mig). Alvar påminnde mig om grundanledningen till varför vi skidade där, sida vid sida. Kärleken till naturen, idrotten och SKIDÅKNING!  Han har ju rätt, NovoNordisk studie  är jätteroligt att få vara en del av men i grunden är jag ju här för att göra det jag älskar- åka skidor!  Tack Alvar för den där insikten!  Så under några kilometer åkte jag där vid sidan om Alvar. Alvar som säger ”Jag är gärna där för dig och hjälpa dig och ge dig råd vid sidan om”. Tack Alvar, det absolut bästa med Öppet Spår 2014 var att träffa dig, det var ännu bättre än att gå i mål!

Hur gick det då med vår prestation i vår NovoNordiskstudie? Dagen började redan klockan 4, då åt vi frukost och kalbierarade våra mätare. Jag åt som vanligt min kolhydratssnåla frukost,  kokoskaka ( gjort på smör, kokosflingor och ägg) och vinbär.

Jag tog något större bolus än normalt och tog med mig mjölk och en påse tomtar att äta före start, om jag skulle bli låg. Jag ville starta så nära 6,0 som möjligt. För att (pyskologiskt?) binda all sportdryck i magen åt jag en diabetesbar vid 5-tiden med.  När vi kom ner till Sälen vid 5tiden hade en av mina skidkollegor blivit ganska låg. Jag frågade då vakten om vi kunde få köra fram till tältet istället för att parkera 2 km bort. Jag förklarade att vi var diabetiker typ 1 och skulle köra ÖS och att en av mina kollegor var låg och hade svårt att orka gå bort till starten. Jag frågade om han visste något om diabetes typ 1. Vakten fräste Hur ska hen orka åka skidor då? Då fräste jag tillbaka ( jag började nog också bli låg!!) Om du hade veta något om diabetes så hade du fattat att vi har beräknat att kunna toppprestera från kl 7, inte nu kl 5., var är din chef? Han pekade på en kille som jag snällt presenterade mig för och chefen sa ” Inga problem” ….och vi kunde köra till starten. Jag åt några tomtar och drack min mjölk och kl 7 när starten gick hade jag ett bs på 6,1 , CGM  visade sned pil uppåt!

Backen, som på Vasaloppet brukar ta mig drygt en timme, tog 25 minuter!  Jag försökte följa schemat att dricka var 20 minut. Jag skulle dricka 5 dl per timme vilket skulle ge mig markant mycket mer kolhydrater än vad jag är van vid. Det visade sig att det var svårt att dr ut de trekantiga vattenfaskorna ur bältet! Sakta men säkert steg mitt bs  och vid första kontrollen hade jag 15 så Stig hjälpte mig att öppna jacka, jag bad honom dra fram pumpen ut AnnaPSlinne vilket han hade vissa problem med, han letade runt innan för jacka på mig! Samtidigt som jag skrek 15 i bs, mer sportdryck och jag måste ta en bolus!

Ut i spåret igen och efter ett tag kändes det som Stig hade missat att få ner pumpen i fickan så jag tittade efter någon att be om hjälp. En kille stod längs spåret, jag ropade till honom, kan du hjälpa mig? Han höll mina stavar och jag sa ”jag måste få rätt på min insulinpump”. ”Har du diabetes? Det har jag med och jag har varit på Selma Spas läger!” Så liten världen är, av alla som står längs med spåret visar det sig att jag ber en annan diabetiker om hjälp! (Han såg mig  60 km senare längs med spåret, ”är sockret bättre nu?”)

Efter en drygt timme med bs som var uppe och vände på 18 mötte jag så Alvar och de sista två timmarna pep CGMen att jag var låg, dvs bs på under 5. Jag var stressad, jag ville under 8 timmar. Det visade sig vara omöjligt och för att försöka komma upp i bs utan att sakta ner tempot försökte jag dricka så mycket jag orkade. I Högberg funkade det inte längre så när jag tvärnitade inför Stig och en kompis kompis var det första jag sa ” Hej, men jag måste kissa” och skuttade ut i den lösa blöta snön 5 m från spåret!

I slutet av loppet var jag sliten och frågade i Volkswagenstationen efter druvsocker, men blev erbjuden en chokladboll. Det var snopet att tacka nej! (I studien med NovoNordisk/Stig Mattsson/Peter Adolfsson fick vi bara dricka sportdryck, gel och druvsocker under själva loppet. Jag körde därför vidare och kom fram till en Enervit[energi]station. En kille höll en gel i handen och jag frågade om de hade druvsocker och han sa ja, längre fram, men det är för de som köpt Enervitpaketet. Jag undrar för jag är diabetiker och jag är låg. Genast kom en tjej rusande till dig,matade mig (!) med fyra tabletter och stack ett rör i handen på mig! Tack snälla Enervit för det!

Snön var mjuk, smutsig och slaskig men jag bet ihop och försökte öka lite grand på slutet och gick upp på upploppet med ett vrål som höll i sig i flera hundra meter, berättade Erik på NovoNordisk för de andra.

8.14 blev min sluttid och väl i mål ringde jag direkt till Anders Gyhlenius som jag hade lovat och berättade om de slitsamma 9 milen. Anders som har en fantastisk förmåga att se saker från den ljusa sidan sa” Så då missar jag inte så mycket om vädret gör att det blir skitlopp?” nä min underbara vän, det gör du inte.

TACK till

NovoNordisk teamet för att stöttning, peppning och engagemang, en stor eloge till NovoNordisk:s Sverigechef som körde ÖS i söndags på magiska 6 timmar, 0 minuter och 0 sekunder, dvs 6 h blankt!  Stort tack till Stig Mattsson och Peter Adolfsson och till mina teamkamrater i Ski Team NovoNordisk. Vi kom alla i mål med bra resultat.

Har Stig och Peter rätt? Jag måste erkänna, till deras förtjusning, att jag känner mig både piggare och fräschare under loppet och kanske framför allt efter loppet. Idag är jag inte alls lika sliten i kroppen som jag brukar vara, har blåsor i händerna, men det är allt.

Tack Alvar, om det var slump eller ödet som gjorde att du fick syn på mig gör detsamma, men du lyfte fram varför jag har tränat hela hösten och vintern- jag älskar sträckan mellan Sälen och Mora på skidor. Du är det bästa med min diabetes.

Annonser

8 thoughts on “TÄVLINGSRAPPORT-Öppet Spår 2014- det bästa var inte att komma i mål, det var att komma halvvägs…

  1. Så roligt att läsa Josefin! Och din tid är så bra. Tänk all tid det går under loppet att fixa med mätning, dryck och mat. Dessutom dåliga spår, det förlorar man tid på. Jag är grymt imponerad!! Ha det gott/ kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s