Jag kommer dö MED diabetes typ 1..inte AV- reflektioner från ”Not dead yet” och CGM på TV

Idag var jag lack när jag kom hem från jobbet, jag ville inte alls ut och träna. Hela hösten och den så kallade vintern ( borde vara förbjudet att säga vinter när det inte finns snö!!!) är så grå och trist. HUR 17 MOTIVERAR  man sig då till att ut och träna i ett grått  mörkt Helsingborg??!  Jag tänkte efter, vad har jag gjort i veckan? Rullskiodr en timme i måndag, core 26 min i tisdags och rullskidsträning med klubben igår, drygt 1 1/2 timme. Göran tjatar på mig att jag ska träna mer diagionalåkning- ”staka kan du”  Vem var det som åkte till Finland muttrade jag tillbaka!

Men trots att både Josse och Josefin dividerat med varandra så kom jag ut- kom på att jag hade ett ärende på Väla ( shoppingcentra 8,5 km bort) så jag rullade dit. (Som parantes så brukar det stå skyltar att det är förbjudet att äta, ta in hundar, köra skateboard och inlines inomhus, men det stog inget om rullskidor så jag rullade in…..Folk tittade på mig- kanske inte så vanligt med hjälm, strålkastare och rullskidor där inne……) Bs skötte sig perfekt , har legat mellan 3,8 och 10 idag, men jag har ändå svårt att hitta MOTIVATIONEN! Delvis vet jag vad det beror på- mitt eländiga lår!!! Jag har inte sprungit sen i augusti ( bortsätt från Hässlebyloppet när Anders Gyhlenius hejade på mig och sin son Kalle när vi sprang). Jag saknar löpningen. Det enkla, det är så lätt att bara dra på sig dojorna och springa ut. För att få ordning på låret tränar jag nu ”core” dvs mag och bålövningar. Varje morgon gör jag plankan i 3 minuter. Jag försöker motivera mig till att göra fler övningar efter dagens träningspass så efter mina 90 min rullskidor idag har jag gjort några övningar. Jag måste hitta en läkare som är specialist på ben, då jag provat naparapat och massör utan att kunna börja springa igen.

Igår pratade jag med Carl, som jag lånat boken ” not dead yet – my race against disease- from diagnosis to dominance av Phil Souterhland. Phil fick DT 1 när han var 7 månader. Han skriver ( sidan 32)

”In the years since 1923, treament for diabetes has continuted to improve…..my disease comes in two types. You could call it Diabetes Classic och New Diabetes, and that might be funny, if it wernt for the fact that the rise in the new form has been truly alarming and, unlike my type, largely preventable.According to American Diabetes association, my kind of diabetes- type 1, which results from the body´s failure to produce insulin- accounts for only 5 to 10 % of the case diagnosed. Type 2. so called adult onset diabetes- a form of the diaeses in which insulinresistance, not deficiency, is the problem.”

Phil nämner en svensk studie;  a 2006 study in Sweden tracked type 1 children over a period of years and founds that not a single child developed end stage renal disease, which frequently ened up killing people with type 1 in the past. It means that our kids will die with diabetes, not of it.

Ett av de ”kidsen”, det är jag. Jag kan, om jag kan fortsätta motivera mig till att sköta diagnosen diabetes typ 1, leva, jag kan leva med sjukdomen. Jag kommer inte att dö av dem, som vänner till mig gör i cancer. Det är viktigt att komma ihåg, även om diabetes typ 1 ibland gör att livet kan kännas som ett helvete. Vi kan leva med diabetes typ 1!

Phil skirver vidare , när han började cykla vid 12-14 års ålder att han blev så lack på att han inte kunde äta vad han ville- som alla andra tonåriga kompisar kunde. Han kom på en lösning- Snickers!  Om han cyklade tillräckligt mycket så behövde han ju äta och då passade han på att äta Snickers…..så då är vi tillbaka på vad som motiverade mig till kvällen s rullskidspass. 4 skumtomtar….! 🙂

Carl sa plötsligt igår då  vi pratade i telefon,” nu handlar det som Dexcom på SVT2”.  Ibland känns det som diabetiker har ett visst språk, jag hade inte haft en aning om han hade sagt Dexcom för fyra år sen. Å andra sidan känner jag Carl för att jag har diabetes. ) Jag instämmer fullständigt med Anna Grahn, Gustavs mamma att en sensor förhöjer livskvalitén.

Annonser

4 thoughts on “Jag kommer dö MED diabetes typ 1..inte AV- reflektioner från ”Not dead yet” och CGM på TV

  1. Hej Josefin.
    Problemet med benen är väl att du kanske är över tränad och behöver vila samt ett läkarbesök. Du kan ha en kronisk inflammation i en muskel som inte läker ut…så ge dig till tåls med vila…
    Tänk på att du i stort sätt använder samma muskelgrupper när du tränar…..
    Att vila kroppen är även hälsosamt.
    Här är det fortfarande värmt och ser inga på rullskidor än…
    Cyklat en runda idag på 10 mil…
    Mvh Stickan….

    • Hej, ja jag har fått tips på en bra läkare nu som jag ska beställa tid hos. Jo jag borde vila, men det är så skönt för kroppen att röra på sig, framför allt utomhus och det blir lättare med bs. 10 mil – inte illa, var bor du ? Låter som Skåne 🙂

  2. Hej igen.
    Ja det är klart att det är skönt att röra på sig…
    En kronisk inflamtion är inte att skoja bort…med tanke vad du har förövrigt att hålla koll på..
    Att inte lyssna på sin kropp är att inte ta ansvar för den…den talar om för dig att något är på tok och behöver vila…
    Jag har tränings kompis som är skjuksköterska….tyckte att man kunde träna fast han var förskyld…slutade med hjärnhinneinflamation….
    Du sköter om din tränings utrustning väl….gör även det med kroppen…
    Vädret i skåne är för dåligt…regn och rusk….nä…30 grader är bättre…
    Mvh Stickan…

  3. Halsont ska man akta sig för. Nu ska jag börja med att se vad läkaren säger, hur lång tid det tar att få tid där. Efter Öppet spår, (stakning 90 km) så måste jag se vad jag ska göra för att kunna börja löpa igen, saknar det så mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s