Det händer bara i Värmland del II/ 1100 meters varv och trasig blodsockermätare

Ymnigt snowfall. Över hela Värmland. I timmar.

Men jag ville ju så gärna åka skidor nu när jag har chansen så jag körde upp själv idag till Filipstad-Veronica kunde inte följa med.

Tyvärr är jag ibland lat vad gäller min utrustning- I våras köpte jag ”sommarvalla” till mina skidor men det kom aldrig på. Igår körde jag på samma valla som jag hade när jag körde I Borås I mars……inte bra.

Därför vallade jag om mitt fäste idag och gav mig ut på samma spår som igår, ett varv är 1100 m. Bs började på 13,2 och jag tog X E. Det finns en anledning till varför jag aldrig skriva hur mycket jag tar. Jag är inte vårdutbildad och som ni vet är diagnosens karaktär indivuduell……..Alvar har gett mig rådet att aldrig ge några råd om mängd och det är ett klokt råd.

Jag sjönk sakta och säkert första timmen och för att hålla bs uppe de drygt resterande två åt jag hembakta lussebullar. Eftersom jag körde på varvbana kunde jag lägga alla saker bredvid banan. Det  enda jag hade på mig, i AnnaPS linne var pumpen i ena fickan och bsmätaren I den andra. I skidfickan hade jag mitt stand alone system. Det gjorde att jag kunde lägga mer koncentration på skidåkningen, utan att störas av prylar i fickorna.

Alvar sa sist vi pratades vid ;Du stakar va? Mmm. Ja, men du stakar fel. Intressant att Alvar yttrar sig om min skidåkning då han aldrig sett mig åka skidor…men det värsta är att han har rätt 🙂

(Alvar har en förmåga att säga saker till mig utan att göra mig arg eller irriterad. Problemet med att vara så envis som jag är ibland är att jag har svårt att ta till mig tex hur jag ska göra med stakning men Alvar får mig att lyssna.  vad jag minns är det bara en enda gång jag har blivit  sur över något Alvar har sagt.)

Jag är väldigt stark när jag stakar, men jag behöver få in armarna mot kroppen så jag får mer kraft. Detta ägnade jag drygt 30 varv åt…. frågan är om det var huvudet eller kroppen som fick mest träning. Pannbenet blir hårdare av att åka runt runt, men det var ju i allafall på SNÖ 🙂

Bs låg perfekt , som nämnt tidigare och efter passet åt jag en bruk makrill och godis för att få något i mig/passa på när jag ändå hade tränat långpass. Bs var perfekt enligt CGMen och när jag tar fram min bs mätare ur linnet , torr och ren, visar den…MÄTARFEL! Suck! Då var det skönt att ha CGM, utan den hade jag inte vågat köra tillbaka till Karlstad. Jag har provat att byta kasett, men mätaren sager fortfarande MÄTARFEL. Jag får ringa Björn på Accu-chek i morgon, han jobbar på Roches kundtjänst, han är trevlig och maratonlöpare.

Två timmar efter skidpassets slut ligger bs på 18!!! trots att jag har korrigerat! Efter middagen sjunker jag till 2,1 ( med bs mätare)….Skumt! Jag diskuterade saken med Veronica och vi kom fram till att bs mätaren ( jag har med mig två i reserv vilket var tur!)  kan ha visat ett felaktigt värde (för högt) o h det i kombination med maten och för mycket insulin till den gjorde att jag toksjönk.

Jag pratade border to border med några skidåkare idag och jag sa att jag oroade mig mer för att inte ha bra bs än för själva skidåkningen. Frågan är om det är bra eller dåligt, vad tycker ni?

Mina lånade pjäxor igår visade sig tillhöra ingen mindre än en skidorienteringsVMmästarinna!

Mina lånade pjäxor igår visade sig tillhöra ingen mindre än en skidorienteringsVMmästarinna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

3 thoughts on “Det händer bara i Värmland del II/ 1100 meters varv och trasig blodsockermätare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s