Alvar- det bästa med min diabetes- vi ses igen och ska Josse ge sig in i polititiken?

Jag vill förändra, jag vill påverka livet för diabetiker typ 1 i positiv riktning. Varför ? Jo för jag har själv fått hjälp att betrakta min diagnos med helt andra ögon än vad jag gjorde vid debuten och de drygt första två åren. Jag minns jag tänkte när jag debuterade i maj 2010 ” jag behöver inte ändra så mycket på mitt liv, jag idrottar ju redan ( så pass mycket kunde jag om diabetes att jag visste att idrott var bra, jag hade dock ingen aning om skillnaden på diabetes typ 1 och 2. ) ”Jag äter ju redan nyttigt”, minns jag att jag tänkte,” även om jag älskar glass”.

Jag hade delvis fel. Min kost ser inte ut som det gjorde före debuten. Dagens diabetes typ 1 kostråd idag innebär att du kan i princip äta vad du vill så länge du doserar till kolhydratsintaget.  Dessvärre mår jag illa av snabba kolhydrater, oavsett om det är pasta eller godis och därför undviken jag det om jag kan och om jag VILL. Således äter jag i pricip aldrig pasta eller ris, däremot äter jag godis eller glass ibland om jag tycker det är värt det. Ett bra bs gör ibland att jag inte tycker det är värt den där tårtbiten, men ibland är det så! Min glasskonsution har sjunkit från väldigt många liter om året till några och jag äter mindre kakor och godis nu mot tidigare. Å andra sidan MÅSTE  jag blad äta socker, fast jag inte vill, för att få upp bs. Komplext!

Idrotten. Det var en så stor del av livet innan debuten och nu är den ännu större. Jag minns när jag sa til mig läkare på sjukhuset efter tre dagar” Kan jag ut och springa idag”? Det är bra att du vill idrotta men du kan ju vänta lite sa han . Vänta sa jag, jag har ju inte sprungit på fyra dagar!

Men så i juli 2012 efter min 1/2 ironman med ett bs på 25 efter tre timmar cykling så vad jag så trött på diabetes och att inte kunna tävla som jag ville att jag tänkte flera gånger under loppet att ”nu ger jag upp, dett får bli sista tävlingen. Men slumpen eller ödet vill annorlunda för två kvällar senare fick jag mail från Alvar. Tack, ditt mail är bland det mer avgörande jag fått i livet. (Nu läser ju förvisso i princip aldrig Alvar min blogg, men ni andra kan ju få veta hur nära jag var att sluta/ge upp. )

Igår träffade jag så Alvar för tredje gången. Alvar bor nästan i Norrland så av naturligt skäl blir det inte ofta.  Alvar sa när jag kom dit ” Ikväll Josefin, så ska vi moffa godis”. Om det finns någon i världen som jag vill moffa godis med så är det just Alvar. Alvar är, som han själv säger ”jävligt klok” och ger min ALDRIG råd om doseringar. ”Josefin, sånt ska du ta med vården, inte med mig”.   Däremot har han tips om vilket typ av bolus jag ska ta och tänk, igår för första gången sen jag debuterade kunde jag äta godis och som högst hade jag ett bs på 12,7. Underbart! Men så är jag också trygg med Alvar och litar på honom till 100 %. Det fick ju läkaren erfara i Tyskland, under mHealth, jag hade ju större förtroende för Alvar än för läkaren……..

Alvar har en annan inställning till idrotten än vad jag har, jag skulle vilja beskriva honom som mindre tävlingsinrikad än vad jag är. Men när det igår visade sig att vi bägge två kommer köra ÖS, Öppet Spår, dvs Vasaloppet några dagar innan Vasaloppet så tror jag att både och jag kommer att kämpa för att vinna. Vem vinner? Jag tror att Alvar vinner, han har mer erfarenhet av skidåkning, jag tror han har bättre teknik än mig. Å andra sidan är mitt pannben ganska hårt. Vem tror du som läsare vinner?

En annan sak som jag diskuterade med Alvar var politik. Jag klurar mycket på om jag kan göra något som gör en skilland för diabetiker typ 1 och har kommit fram till att om det ska HÄNDA något NU/SNART så är det nog politik som gäller. Alvar är bra, han lyssnar, jag tror inte han skulle drömma själv om att ge sig in i politiken men jag hoppas att han skulle stå vid min sida osynligt: ”Jag vill vara vid sidan om ” som han själv säger om om vår relation när jag genomför mina tävlingar och tävlingar, (ja det skulle gälla allt utom Öppet spår då, haha). Således kommer jag inom de två närmaste veckorna att kontakta de olika partierna för att se om jag har hitta något som har samma åsikter som jag på landstingsnivå-dvs där sjukvården finns. Jag är trött på att avgångsvederlag som potiker får istället för att pengarna går till vården och till kommunikationer. Region Skåne består ju till stor del av sjukvård och kollektivtrafik.  Sakkunnig på departmentsnivå är en annan intressant fråga, men för att jobba med det  behöver jag erfarenhet. Vad tror ni, skulle jag kunna föra fram sjukvårdsfrågor på ett bra sätt?

Helena, Jonas, Magnus och jag

Helena, Jonas, Magnus och jag

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s