Racerapport Hässelbyloppet 10 km- Anders Gyhlenius gav mig sitt lyckostartnummer 8243

”Josefin, du ser STARK ut, du ser så lätt ut, härligt bra jobbat”. Orden kommer från Anders Gyhlenius

Foto: Anders Gyhlenius, 2,5 km in I loppet

Foto: Anders Gyhlenius, 2,5 km in I loppet

Idag har jag tävlat, sprungit Hässelbyloppet 10 km i strålande sol. Med mig hade jag världens bästa support i form av Anders. Anders, hans son Kalle och jag skule sprungit tillsammas idag men Anders kände att han inte orkade så jag fick överta hans startnummer. Således hejade Anders fram både Kalle och mig som startade med 10 minuters mellanrum. Som en del av er vet har jag sedan ett år stora problem med mitt lår i löpningen. Sist jag sprang var i augusti, så det är nästan två månader sedan! Men när Anders ringde mig i fredags kväll när jag hade landat i Stockholm och frågade” har du med dig löparkläder?” så tänkte jag att jag måste ju springa om jag får chanson.

Starten gick på ett gräsfält och uppvärmningslåten var min favorit, samma låt som väckte mig nästan varje morgon under mHealth;

Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can’t tell where the journey will end
But I know where to start

Där nere på gräset njöt jag plötsligt av att få springa igen, att låta benen rör sig på ett så mycket naturligare sätt än någon annan idrott! Jag kände inget i låret och höll 5 minutertempo, dvs 5 min per kilometer.

Starten gick och vi var iväg, bs hade legat stabilt och jämnt på 8-9 och vid starten låg det på 10. Jag hade pumpen i sele på magen med CGM, stand alone systemet i ryggfickan tillsammans med druvsockertabletter på mitt triahlonlinne- som sagt med bra ryggficka.Löpningen gick på platta ( höjdskilladen på hela loppet var 11 meter, jag ELVA meter, inte 110 och inte 1100 utan 11!) cykelbanor och jag försökte springa på gräset vid sidan om pga låret. Tyvärr kom smärtan precis efter det att jag passerat Anders vid 3 km, men jag bet ihop.Jag har hållt lite högre tempo än jag hade planerat och hade som mål att gå in under 50 min.  Bägge CGMerna pep och jag fick fram standalonesystemet som visade pil rakt upp och ett värde på 12. Jag sprang vidare och det pep ett par gånger till, men jag tänkte att nu piper den för jag är hög.  Vid 5-7 hade jag en dipp och det kändes vädligt jobbigt och tempot sänktes något. Samtidigt så fanns den där tävlingsdjävulen i mig – detta är ju årets första löplopp och det lär bli det sista med!  Några hundra meter före 8 km skylten stod Anders igen, med kameran i högsta hugg. Jag gjorde ett snabbt beslut, jag chansar för jag ville springa fram och ge honom en kram. Då skulle jag ev riskera att gå över 50 min men vad skulle det spela för roll!? Att krama Anders var mycket viktigare eller hur!. Han bara skrattade åt mig, tog ett kort och sa att Kalle håller ungeför samma fram som dig. Jag försökte trycka på de sista 2200 m och sprang  in på 49.37!!  Idag är jag nöjd med det, huvudsaken idag var att träffa Anders och Kalle. Som en bonus tog glädjen över att umgås och mindre glädjande, mitt lår över tävlingen så jag tänkte knappt på min diabetes. Det gjorde däremot kroppen för när jag kom i mål hade jag 18,8 och 15 min senare HIGH. Ägg, bacon och avokado till frukost och vatten under loppet…..jaja, det är väl det som kallas adrenalin!

Före start

Före start

Eller vad det mitt skrikade på Kalle när jag rusade bredvid honom in mot mål de sista 250 m som fick bs att stiga? 🙂

Snygg spurt Kalle!

IMG_0244

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s