mHealth dag 2 La Roche, Belgien – Saarbrücken, Tyskland, Josse får hypo och blir inlagd på sjukhus i Tyskland

Jag är på sjukhuset i Saarbrücken. Det är ju inte vad jag hade planerat! Jag vet att jag har sagt att jag ska blogga varje kväll, men igår gick det bara inte, men låt oss ta allt från början;

Mimi, I can still remember as if it was yesterday, your smile and all our tears sparkling on our cheeks like diamonds when we said good bye on Koo Muuk, Thailand , March 2003. Mimi is from the US and we travelled in South East Asia for 5 weeks. Mimis Mum is from Luxenbourg and when my bike rolled into Luxenbourg city yesterday for lunch all i could think you was you!

Igår morse började vi cykla vid 8.30, hela tourens längsta dagsdistans, 205 km.  Vädret i La Roche var fantastiskt och omgivningarna otroligt vackra. Det var tänkt att Team Blood Glucose, som jag är med i, skulle cykla tillsammans, men det visade sig vara rätt omöjligt eftersom vi alla håller olika hastighet.  Därför slutade det med att jag cyklade stora delar av de första 10 milen själv, från La Roche i Belgien , ner till Luxenburg. Adam, från mHealth som kör genomgång varje kväll sa att det skulle vara ”rolling” vilket jag tolkade som  ganska mjuka kullar, men det var det  inte!!!!

När jag kom ner till lunchstoppet tyckte jag att jag var riktigt sliten, mycket mer sliten än vad jag brukar vara efter 10 mil. Jag hade ätit bröd, ägg, kaffe och mjölk till frukost och tagit mindre insulin än vad jag brukar och ändå fick jag värden runt 4 hela förmidagen. Jag hade även blandaten diabetesshake och ätit en diabetesbar. Efter lunch blev det äntligen lite flackare körning och jag körde själv  ut genom Luxenburg över Moselfloden (ojojoj så vackert) in i Tyskland för att sedan komma in i Frankrike och tillbaka till Tyskland. Inte illa för mig som gillar att korsa gränser eller hur, haha?

Vid 156  km stoppet, låg bs på 8,8 och för att undvika att bli låg åt jag 5 ”jelly beans”, typ vingummi.  Nä, jag blev inte låg, jag blev hög och kl 19 (jag var klar 21.30) tog jag en dutt för det är så jobbigt att cykla när man ligger så högt.  När jag kom in i Saarbrûcken, var det bara en utmaning kvar; 300 m igenom en park som hade 25 % stigning. Adam sa att här kan du gå med cyklen, det är bra Team Novonordisk, dvs proffcyklisterna som cyklar uppför backen……men då hade han inte räknat in Josses JÄRNVILJA!

Jag vände cykeln, tog lite fart och trampade på med en hög frekvens och benen kändes som sockerdricka MEN JAG FIXADE DET!

Väl framme på hotellet kände jag mig helt slut, mer trött än vad jag gjorde efter Kalmar Ironman. Sist jag cyklade över 18 mil, var då, 6 aug 2011 och sist jag cyklade över 20 mil i sträck var Vätternrunan 2011.  Veronica kom också efter en stund och vi gick till middagen- det var buffé och jag hade spanat in att det fanns Mövenpick glass. Däremot kände jag mig inte speciellt hungrig,bs visade 3, så jag åt lite grönsaker, kött och stekt potatis. Bs steg inte så jag hämtade lite glass och hade fortfarande inte tagit något insulin. Mitt i maten kände jag att jag behövde gå på toa och när jag kom tillbaka upp igen kändes glass inte alls god och jag började må illa. Det slutade med att jag gick ut på uteterassen och kräktes två ggr i rabatten!!  Vernoica såg vad som hände så hon hämtade diabetessjusköterskan och läkaren. Sköterska frågade om mitt bs och jag tog fram pumpen. Då frågande läkaren om pumpen var en GCM……… Sköterskan däremot hade koll på min pump, kollade hur bs låg och fixade en jucie till mig. Då var jag väldigt glad ver att jag inte hade tagit något insulin till maten!!!!

Men jag kvickande till, det brukar man ju göra när man har kräkts men ville inte ha mer glass. Däremot hade Craig,en sjukgymnast, lovat att hjälpa mig med mitt lår så vi gick till massagebänken och han hjälpte mig.  Plötsligt mådde jag sämre igen och sa ” I need the bucket” Spannen framför mig var en sån man lägger kanyler i och ni kan tänker er hur svårt det är att få av locket på en sån- det GÅR INTE!  Så jag försökte kräkas ner i kanylhålet.

Plötsligt var läkaren och sjuksköterskan där igen och eftersom klockan var över midnatt ville jag bara sova och ligga ner. Det vill inte de utan att jag skulle äta. Jag kände mig rätt stressad för de ville jag skulle äta så fort och jag ville ta det lugnt. Jag lyckades få fram telefonen och skickade ett mess till Alvar ” är du vaken, jag kräks” och fick svar tillbaka ”ring du” . Ingen vårdpersonal i världen (jo möjligtvis Peter Adolfsson) kan få mig så trygg som Alvar. Han vet ju vad jag ska göra. Doktorn tjatade på mig hela tiden att jag skulle äta och sluta prata, så det var skönt att höra Alvars lugna röst. Men jag fick inte prata utan var tvungen att lägga på och de försökte tvinga i mig mer mat…som allt kom  upp igen! Till råga på att kom det även ut andra hållet (jag behöver inte gå in på detaljer)

Det bestämdes att jag skulle till sjukhus och Vernonica packade ihop mina saker. Mitt i all soppa är jag så otroligt tacksam för två saker;

  • jag är i Tyskland och har pluggat i Österrike och jobbat o Hannofer, förvisso 1999-2000, men kan göra mig förstådd på tyska. Jag kan ingen franska eller spanska så skulle det hända något var det bra att det händer här.
  • att jag har pump och CGM för utan dem hade jag känt mig mycket mycket MYCKET  mer orolig.  Alvar, pumpen Animas Vibe och Dexcom:s CGM:er har förändrat mitt liv och framför att min inställning till diabetes typ 1.

Däremot retar jag mig grymt på att jag inte teckade tillägget till hemförsökringen, som jag pratade med Gouda om i förra veckan. Jag är ju resesäljare och då hade jag fått tillbaka dagsandelar, dvs 1 dag (minst) av de 13 som jag har betalt över 30 000 kr för. Men jaja, det kunde ju varit mycket värre. Cykling förkippar jag med krascher i samband med sjukhus, inte hyperkänningar som leder till magsjuka…..

Därför fick jag åka ambulans för första gången i mitt liv och det kändes skönt att kunna prata med vårdpersonalen på tyska. När jag kom in på ”Akademisches Lehrkrankenhaus der Universität des Saarlandes” mådde jag lite bättre igen, de satte dropp med saltlösning redan i ambulansen. Väl inne så insåg jag hur lite vårdpersonalen kunde om diabetes typ 1, CGM:er och pumpar. Tack och lov hade jag insisterat på att jag ville ha med mig  sjuksköterskan (istället för doktorn som ville komma med) . Hon hade koll och bad sjukhuset ger mig 10 % glukosdropp och sen steg sockret äntligen och någon gång i morse när jag vakande var bs 14,5 och nu är det 11.3. När jag vakande i morse skickade jag ett sms till Alvar som svarade direkt. Denna fantastika människa är ju vaken dygnet runt känns det som! Vad hade jag gjort utan honom??!!!!

Nu mår jag bättre, har ätit några kex/toast/ kakor, vet inte var det var och druckit te. Jag vågade inte ta insulin och det var nog smart för trots maten är bs på 11.3 (inte högre) Tyvärr smsade mig Vernoika mig nyss att han cyklar inte heller idag för hon är illamående. Frågan är om vi fått något i oss eller om vi är hängiga pga överansträning?  Vårdpersonalen inatt och idag har ställt många frågor om cyklingen, de brukar nog inte ha patiner som cyklar förbi Saarbrücken! Jaja, nu gäller det att äta så jag kan få krafter att fortsätta cykla i morgon eller på söndag.  Det är surt när som här händer, men jag kommer ju blir frisk, tycker det är synd om Chris som brutiti ett revben och inte kan cykla alls. (Varför?, jo för ett bilist skulle uppmärksamma honom på att bilen kom och vråltutar precis när Chris passeras vilket gör att han välte!)

Händelsen i natt har gjort mig mycket mer ödmjuk inför lågt socker, innan har jag alltid tänkt att ”det är ju bara att äta” men det gick verkligen inte.

Nu blir det nog tyvärr ett par dagars vila, men jag håller er uppdaterade.  Jag har en fransk mobil som det går att skicka sms till (ringa med för den delen, men det kostar ju mer) och det är även den jag ringer ut ifrån. Ser ni numret 0033 6 7500 14 10 är det jag 🙂

Luxenburg, city

Luxenburg, city

Sjukhuset i Saarbrücken

Sjukhuset i Saarbrücken

 

Annonser

8 thoughts on “mHealth dag 2 La Roche, Belgien – Saarbrücken, Tyskland, Josse får hypo och blir inlagd på sjukhus i Tyskland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s