KUSTJAGAREN-eller anledningen till varför jag har VATTENTÄTA Animas Vibe insulinpump-TÄVLINGSRAPPORT

Före start

Före start

Kustjägare?(Kustjagare) Vem? Jag?

När jag gjorde lumpen på Svea Livgarde, som infanterist,på 1a MEK kompaniet, 1995-96 fick jag snabbt respekt för KUSTJÄGARNA. De var, fick jag, lära mig, de snabbast, duktigaste och starkaste soldaterna.

Igår natt låg jag lite högt, bs på mellan 12-14. Vid 4tiden på morgonen tog jag en bolus som gjorde att jag sedan missbedömde frukostbolus. Normala fall spelar det inte så stor roll om jag är hög en natt men igår var det dags för tävling! Jag skulle genomför en ny variant av tävling som jag aldrig gjort förut- simma och springa igenom Karlskrona skärgård.  Min kompis, som även är diabetessjuksköterska, Jenny och jag hade 26 km löpning och sammanlagt 4500 m simning framför oss i tävlingen KUSTJÄGAREN.

Min missbedömda frukostbolus resulterade i att jag var lågi bussen på vägen ut till start, bs sjönk och sjönk och när jag var nere i 4 vågade jag inte vänta längre. Min kompis Mackis (som överraskade mig med att dyka upp i Karlskrona igår, han hade bestämt sig i sista minuten att anmäla sig) räddade mig med en……ja gissa…..ni som läser min blogg vet vad Mackis ALLTID har….jupp en SNICKERS. Dessutom åt jag en diabetesbar.  Jag tuggade i mig den vilket, tillsammans med adrenlin inför tävling resulterade i att jag låg på 14,3 10 min före start! Då hade jag i sista sekund ändrat om utrustningen- istället för att ha pumpen i AnnaPS linne valde jag att ha den i ett IPODfodral på armen. Anledningen till att jag ändrade mig var att jag insåg att jag kanske inte skulle slita av och på överdelen av våtdräkten vid varje vattenuppstigning. Min taktik byggde på att kolla bs varje gång innan jag hoppade i vattnet. Min CGM  har suttit sen 15 juni så jag startade om den i fredags.  AnnaPSlinnet ville jag behålla om jag skulle få skav av IPODfodralen,(tips från Alvar) dessutom håller linnet slangen till infusionsetet på plats.

Således låg mitt bs på 14när starten gick. Sakta började hela fältet springa, vi var 102 lag , dvs 204 personer. Jenny och jag köpte illrosa kompressionstrumpor i Båstad i fredags. Det visade sig vara smart, för vi kunde lätt känna ingen varandra både på land och i vattnet. Efter en dryg km slår mitt LÅR till med FULL kraft. Mitt lår som strulat till och från i tre år som jag äntligen trodde jag fått bukt med. Det gör fruktansvärt ont, låret blir som förstummat. Jag piper till Jenny att jag måste strecha och vräker upp låret på kyrkomuren vid Torshamn kyrka.  Jag drar och drar i låret och alla springer förbi oss. Känslan av Finland infinner sig , jag är som vanligt sist men istället för snöskoter har jag en bil bakom mig……

Tack och lov ger låret lite med sig och när vi har sprungit 8 km ligger bs på 8,1 och vi hjälper varandra på med våtdräkterna och jag få (mini)ryggsäcken. Jenny och jag hade bestämt innan att jag skulle simma med ryggsäcken och Jenny skulle springa med den. Vi använde oss av en ryggsäck typ Camelback, dvs en ryggsäck som man egenligen bara ska ha vätska i. Vi hade dock lyckats få ner:  karta, diabetesbars, snickers, en 4 min lång lina med karbinhakar på, 2 Dauerbindor, 1a hjälpen kit, en Accu Chek bs mätare i vattentätt fodral, 3 st Gluco Tabs rör och en Novorapidpenna med kanyl. Utanpå väskan hängde vi två mjuka plastflaskor med vatten resp sportdryck. Tjejhandväska, ja kanske det 🙂

Vatten är inte så kallt som jag hade trott, men där är en massa tång och Jenny HATAR tång.  Men jag oroar mig i onödan, Jenny hoppar modigt ut bland tången och leran och vi börjar simma. Nästa ö ligger 750 meter bort. Vi kämpar mot vågorna, låter vattnet fylla skor, våtdräkt och ryggsäck och simmar blandat bröst och crawl mot ön. På andra sidan är jag först ur vattnet och eftersom det bara är 400 m löpning över ön springer vi på och jag lyckas njuta lite av vackra Karlskrona skärgård.  Vid första vätskekontrollen ligger bs på 6 med pil nedåt så jag äter tre mininsnickers och dricker tre muggar vatten och stoppar några snickers innanför tävlingsvästen.

Vid tredje simsträckan, 840 m  lång, kommer vi i vattnet samtidigt som två grabbar. Den ena är en stark sommar och simmar PÅ RYGG framför oss andra, dvs Jenny, jag och hans partner. Han håller upp handen med jämna mellanrum och tillslut fattar jag var han gör: han visar vägen mot andra sidan av viken åt sin partner och det är till stor hjälp. Solen skiner och det är lite småvågigt. Till slut kommer vi över och han är först upp på land, jag direkt efter, jag springer fram till honom, han håller på med sina simfenor, jag utbrister ”underbart grabben, klockrent , stort tack för hjälpen”  Under den närmaste milen springer/simmar vi växelvis bredvid varandra.

Vid andra vätskekontrollen ligger jag på under 5 i bs så jag äter mer Snickers, dricker mer vatten och äter 1/2 banan. Vid en kontroll säger jag något om mitt bs till Jenny och ett annat tjejlag är bredvid oss. Jag förklarar för den enda tjejen att jag har diabetes. Ja jag, vet sa hon, jag har läst din blogg! VA? sa jag, varför det, hur hittade du den?  Jag gogglade tjejlagen sa hon. Åhh vad jag jag blev över hennes kommentar, den tog mig fram flera km!

Min fot som jag varit så oroligt för känner jag inte så mycket av ( värre är det idag 😦  Mina ben var stumma, skönt att mycket av banan går på mjukt underlag och vid växlingen på Verkö står klockan på nästan 5 timmar. Jag ropar till Jenny, ”mitt socker ligger på 9,1 så det är lugnt” samtidigt som sträcker ut låret på en bänk. En kvinna kommer fram till mig ” har du en vattentät blodsockermätare” ? Min son tränar och har diabetes. Nej sa jag, men jag har en vattentät pump som heter Animas Vibe och jag har en CGM  som rapporterar mitt blodsocker till pumpen”. Vad är en CGM? Kontinuerlig blodglukosmätning sa jag. Du kan be sin son kontaka mig via ”med socker i blodet och en vilja av järn”  Bra namn sa kvinnan, det ska jag komma ihåg.

Mina ben var väldigt stumman när vi sprang in mot centrala Karlskrona med våra nya ”parkamrater” Anders och Janne som vi hade sällskapat med sista milen. Jenny säger till mig att bita ihop, vi kan ju se mål men min kropp är så tung och jag känner mig konstig. Jenny frågar, tror du att du är hög eller låg och jag säger låg.

När det är 200 m biter jag ihop allt vad jag orkar, tar Jenny i handen och skriker ””AAAAHHHHGGGHHHAA” och vi trycker på och springer i mål! !!! UNDERBART!  Väl i mål tar jag snabbt fram min bsmätare och samtidigt som jag gör detta tittar en kille som också sprungit lite nyfiket på mig. ”Har du diabetes, hur funkar det med träning och tävlingar som dessa?” Det visar sig att han är barnläkare och har en del patienter med diabetes typ 1.  Bsmätaren visar 13,4, jag var alltså hög och inte låg…..

När jag ska ta upp min vattentäta kamera för att ta kort på oss visar det sig att den inte fungerar längre! (därför har jag bara bilder från 1/2 loppet, de finns på min Facebooksida)

Simningen är de ickeprickar som "syns" började på 14.3 och slutade på 13.3 och var nere på  4-5 sträcket i mitten av loppet.

Simningen är de ickeprickar som ”syns” började på 14.3 och slutade på 13.3 och var nere på 4-5 sträcket i mitten av loppet.

När vi har duschat och ska äta är jag hög, har ett bs på 15 upptäcker jag att insulinet i pumpen är nästan slut. Jag tar ett gäng enheter för att få bs att sjunka samtidigt som jag går ut till bilen för att hämta mer insulin. På väg dit inser jag att det inte är så listigt att först ta insulin, sen gå till bilen utan att ha med något ätbart så jag går bort till målområdet som nästan är ihoppackad. Får jag ta ett par Snickers sa jag, jag är diabetiker och har nyss tagit insulin. Ja gör du det säger en karl, min son har också diabetes typ 1, han har tävlat idag. Åhh, sa jag.,är han här, vore kul att utbyta erfarenheter med honom. Jag fick telefonnumret till Henrik, som killen heter och skickade iväg ett sms.  På väg till bilen glider infusionsetet ut, då tyckte det att det var för blött och för mycket vatten. Men det gjorde ju inget, det hade ju suttit kanon under 5 h och 40 min tävling och sedan kvar under duschen.

När vi hade ätit upp och precis skulle gå ringde telefonen. Jag är till höger säger en röst och när jag tittar upp står killen med armen, han som visade vägen där! Det är Henrik!  Vi börjar genast prata om hur vi tänkt och gjort, han har penna och hans plan var att kolla bs innan varje simpass. Men efter andra simpasset fick han vatten i sin vattentäta påse och mätaren förstördes. Varken han eller jag hade någon aning om vid tredje simpasset att vi bägge var diabetiker och att jag hade en torr bs-mätare några meter ifrån honom!

Sammanfattningsvis kan jag kontatera att jag lägger cirka 50 % av min energi på själv idrottsprestationen och 50 % på bskontroll.  Det tar tid, tid som ”friska” människor slipper tänka på . Tid som jag kunde tagit mit tidigare i mål på. (Nu misstänker jag att Alvar inte tycker om det jag skriver men Alvar läser inte min blogg…..)

Jag misstänker att det kommer vara så i flera år till. Med facit i hand med ett bs på mellan 14.3 och 13,4 med stora delar av loppet på mellan 5,5-10 så hade jag ju inte behövt lägga så mycket enerig på att kolla bs. Men jag tycker att jag måste ha respekt för vattnet, framför att då jag vet att jag sjunker mycket och fort av havssimningen. Jag hyllar Dexcom G4 CGM och min vattentäta Animas pump. Det var bara två tillfällen då Dexcom visade ANT dvs ingen täckning och innan vi övervägde att ta upp bs-mätaren ur vattentäta fodraletfunkade systemet igen. UNDERBART! För första gången sedan 24 maj 2010 ( debut) har jag vågat träna( nja nu var det tävling) utan att kolla bs med bs-mätare på 5 timmar och 40 min.  Jag känner mig lite modigare och inser att får jag bara rätt på mitt lår och kan löpträna ordentligt så är inte längre drömmen om Ö TILL Ö helt omöjlig. Kustjägaren var 1/2 sträckan. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle våga simma och springa 26 km/4500 m växelvis i havet hade jag sagt att det skulle ”jag aldrig våga”. Dexcom G4 och Animas Vibe tillsammans med min vilja gör att jag vågar mer än jag trodde var möjligt.

Jo en sak till, våra våtdräkter från Harald Nyborg för 299 spänn gav inte ett enda skavsår!!

KUSTJÄGARE? VEM ? JAG!!!!

Tack Jenny för att du tror på mig 🙂

CGM på höger arm, pump på vänster, AnnaPS under västen.

CGM på höger arm, pump på vänster, AnnaPS under västen.

Annonser

5 thoughts on “KUSTJAGAREN-eller anledningen till varför jag har VATTENTÄTA Animas Vibe insulinpump-TÄVLINGSRAPPORT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s