Möte med Hannah, 10 år i Borås , orättvisa mot ”diabetesbarn”, hur ska kunskap spridas?

 

Hannah och jag i ett regnigt Borås

Hannah och jag i ett regnigt Borås

 

Igår när jag var på väg hem från midsommarfirande passade Hannah, 10 år och jag på att träffas. Hannah och henne familj var i kontakt med mig i vintras och frågade om tips för Hannah under hennes idrottslektioner. Hannah är en pigg tjej som berättade att hon tycker livet som diabetes har blivit så mycket lättare med pump. Hannah tillhör Borås sjukhus och fick välja på en Medtronic och en Animas Vibe och sen i april har Hannah en grön Animas Vibe pump. Jag tror det var roligt för oss bägge att träffas!

Genom mina kontakter med barn inser jag också hur mycket barn har att kämpa mot i jämförelse med mig som vuxen- barn kan ju inte riktigt försvara sig på samma sätt som jag kan.  Jag lever i en ständig rädsla att bli låg, (jag kommer vara rädd på lördag när jag ska tävla i Karlskrona. Enda sättet att komma över rädsla är att öva och försöka ha kontroll i kombination med bs-mätningar.) Jag tror månag barn har den rädsla med och därför behöver de extra support istället för kommentarer som nedan;

  • ”Tycker du att Kalle utnyttjar sin diabetes när han är i skolan”  (kommentar från klasskamrat)
  • ”Åh vad orättvist att du får äta godis is skolan, det får ju inte vi andra”  ( kommentar till ett ”diabetesbarn” vid låg bs”
  • Om Edvard är 12 år kan han väl sköta sin diabetes själv? (anhörigkommentar)
  • ”Usch, nej har Kasja fått diabetes, då vill jag helst inte ha henne på mina idrottslektioner” (kommentar från idrottslärare”

Just den sista frågan vill jag kommentera lite extra.Utbildningsbehovet för rörelse/motion  i kombination med diabetes typ 1 är ju enormt! Det är ju hemskt att en lärare ska säga så!! Hur ska utbildning ske? Jag tor det bästa är om idrottande diabetiker går ut i skolor och idrottsföreningar och berättar dels om tips ( tex ha alltid med bs-mätare och druvsocker) till ren information ( vad innebär det att vara hög och låg, hur känns det osv).  Det är ju patestiskt att höra att människor i vår omgivning tror att vi utnyttjar vår diabetes- 99,9 % av oss , både diabetiker typ 1 och anhöriga skulle så gärna vilja ha ett liv utan diabetes. Men eftersom diagnosen finns gäller det att göra det bästa av det, kan utbildningar vara en ( av flera) lösningar? Jag skulle verkligen kunna tänka mig att åka ut bland skolor och idrottsföreningar och berätta!

Som jag nämt tidigare är det ett av syftena med Team Blood Glucose. När jag hörde talas om Barncancersfondens cyklning från Skandinavien till Paris i fjol tänkte jag ”WOW, det skulle jag vilja göra fast för diabetes  ( typ1 ) istället. Det finns en cykling från Bryssel till Barcelona 5-19 september i år där jag och Veronica Nevrell , som jag mötte på Diabeteslägret Selma Spa i vintras, har blivit erbjuda en plats. Problemet för mig är dels att få semester i drygt två veckor, dels att få sponsorer som täcker startavgiften. I dagsläget har vi 17000 av 60000 kr.

Går det att fylla en ampull till pumpen från en penna? Jag blev tvungen att prova igår för som jag skrivit tidigare kund ejag inte på tag på mitt insulin på flaska. Det funkade, men går det att undvika är det bätttre. Jag tycker jag har fått bubblor i ampullen som jag inte får annars.

Fokus ampull-penna!

Fokus ampull-penna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s