Löpartankar på Sri Lanka och barnhemsbesök

IMG_2448 IMG_2449 IMG_2458 IMG_2464

IMG_2558 IMG_2444

I torsdag, kände jag mig så pass återhämtade att jag kunde träna igen. Jag frågade Lennart, som är projektledare på Franz Schartzu  (en skola i Stockholm,) om han ville följa med på en joggingtur.  Lennart jobbade på Sri Lanka för 30 år sen.  Vi har samma utbildning, han har också läst turismlinjen på Kalmar Högskola.  I onsdags när jag var nere vid stranden öppnade sig himlen och regnet vräkte ner.  Det var då jag började prata med mannen som sa; ”your doctor is crazy”.  Han och hans bekanta undrade om jag var intresserad av att besöka en affär som sålde ädelstenar.  Även då frågade om någon annan i gruppen ville följa med och då haka Lennart på.

Vi två  blev hämtade med tuk-tuk för att åka runt hörnet, typ 100 m bort…är blev vi inbjudna i en affär och ägaren berättade mycket om varje sten och att vi skulle få äkthetsintyg.  Mycket spännande, vi var där i över en timme och förhandlade, Lennart köpte smycken åt sin fru och döttrar, jag köpte en ring med ett kattöga.)

Åter till löpturen, Lennart ville hänga med och vi stack ut vid 6-tiden på morgonen och sprang längs med en bygata som följde havet.  Genast fick vi sällskap av en man på cykel som ivrigt berättade om allt vi passerade. Som jag nämnt välde tsunamin in här 2004 och på flera ställen finns det minnesmärken. Hotellet vi bor på förstördes av tsunamin  och har byggt upp igen, nu med pelare och är byggt så att en ev ny vattenvåg kan följda igenom hotellet- det var ett krav från försäkringsbolaget.

Stränderna på Sri Lanka är allmänna och således kan inga hotell belägra stränderna som sina egna.  Vi springer på södra Sri Lanka, nära Hikkaduwa och här möts olika regioner. Köpmännen  kom från Mellanöstern och moskéer är vanligare här än i centrala Sri Lanka.  Samtidigt finns det gott om buddistempel och även en och annan katolsk kyrkan.

Bs vid start låg på 13,9 så jag tog med mig ett Gluco Tabs rör och tog 2 E.  Kroppen känns bra, det är väldigt hög luftfuktighet och tempot är väldigt långsamt men låret känns bra!

Mannen på cykeln pekar ut hamnen och vi bestämmer oss för att springa dit. Vid ingången blir vi stoppade, inträdet för qtt besöka hamnen är 25 rupee, dvs drygt en SEK, men vi har inga pengar med oss……. Så vi fortsätter på vägen längs havet. När jag ställer frågor svarar mannen på mina frågor men riktar sig till Lennart. Jag känner mig fullständigt trygg, men som Lennart sa efter passet; Om du hade sprungit själv hade du fått fler blickar och mindre frågor. Jag gillar att springa i Asien, här brukar jag känna mig trygg.

Många barn är på väg till skolan och en pojke fnittrar våldsamt åt mig, tydligen är det väldigt kul att se mig springa.  Det regnar, men det gör inget för det är så varmt.  Ut till havs kan valar beskådas delar av året. Östkusten har valsäsong maj till oktober och västkusten november till mars.

De ekonomiska klyftorna är enorma, så stora att de gör mig illa berörd. En Klasskula på hotellet där jag bor kostar 500 rupee, vilket är SEK 25. Vad serveringspersonalen tjänar i relation till det vet jag inte, men det är inte många glasskulor de kan köpa per dag.

Jag har även pratat med Berdnad, vår guide om diabetes. Han har diabetes typ 2 och köper sitt insulin, Novomix, Novonordisk från ett apotek. Jag berättade att i Sverige är insulin gratis och då svarade han att han kunde också få sitt men isåfall behövde han köa hos sin doktor kl 5 på morgonen. Det vill han inte utan köper hellre en penna för cirka SEK 70.  Han tar bara långdisverkande. Jag frågade hur många som har diabetes och då sa han 4 % av befolkningen , men väldigt många vet inte om att de har sjukdomen. Jag frågade honom om typ 1 men det kunde han inte svara på. Det googlande som jag har gjort har gett mig uppfattningen att diabetes typ 1 är i princip icke- existerande  på Sri Lankan.

I torsdags eftermiddag besökte vi ett barnhem där vi lämnade väldigt mycket kläder och leksaker.  Barnhemmet bestod av cirka 50 flickor i åldrarna 5 till 21. När flickorna blir 21 försöker barnhemmet hitta dem en lämplig make så de kan giftas bort.  Vi delade framför allt leksaker och det var rörande att se hur väl barnen tog hand om varandra.  Om en flicka fick en docka och redan hade en lämnade hon den vidare så nästa flicka också fick en.  Barn över lag som jag mött på Sri Lanka har varit väldigt väluppfostrade och artiga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s